Upplever ett för mig relativt nytt men omtalat fenomen -graviditetströttheten.
Småtrött och tröttare ändå är jag ju lite till vardags, sådär som man är i januari, framförallt kanske om man bär på drygt 15 extrakilon med en kropp utan muskler och lika många orosmoln på de taniga axlarna. Fast vadå? Alla är ju trötta nu.
"Hur mår du?"
"Bra, fast trött..."
Men nu i eftermiddag attackerades jag bokstavligen av den S T O R A tröttheten. Blev som drogad eller epiduralbedövad. Kanske, kanske att jag känt av detta tidigare i graviditeten och någon gång gångerna innan. Men jag tror en vanlig biverkning är just minnesluckor, så när det attackerar igen är det som första gången varje gång.
Hursom så kände jag hur en massa hormoner bokstavligen simmade omkring i kroppen och började stänga av del efter del, funktion efter funktion. Till sist var jag tvungen att, innan jag ramlade ur fåtöljen och så länge benen bar mig, lyfta på röva min och släpa mig till sängen och där slockna direkt. Jag som inte har för vana att sova på dagarna.
Nåväl. Det var rätt skönt. I alla fall så här i efterhand.
Nu har vi gjort en varsin megaköttbulle av lammfärs som puttrar i ugnen. Min innehåller en skinkrulle med creme av soltorkade tomater och fetaost medan Marcus rullade sin med lök och rosmarin. Till det blir det kokt potatis, pepparsås och rårörda lingon!
Mumma.
7 kommentarer:
Oh gisses vad gött det lät! :)
Sov så ofta du bara kan! All sömn är bra inför det som komma skall! Då blir det mindre sömn kan jag lova :).
Åh, det lät gott! Kan man få be om receptet?
Tänk tvärt om, att det är BRA att du sover och att du KAN sova! Gör dig och Mini gott. :-)
Annika M... hur kan du lova att det blir mindre sömn sen? Alla barn är inte vakna 24 h timmar om dygnet och skriker! Alla min vänner som har barn är vaken en gång per natt, vissa nätter inga! Alla barn är olika och chanserna att Mini sover mycket är lika stora som att hon ska vara vaken om nätterna..
Jonna... Hoppas ni får en underbar tid framöver! :-) Fylld med kärlek och härligt gnyende babyljud!
Jag menade mest att i början är det lite si och så med dygnsrytm faktiskt hos de allra flesta bebisar. Hos många rättar det till sig av sig självt ganska snabbt, för andra tar det längre tid.
Men jag menade också att mycket annat gör att man inte sover också. Som amningshormoner som rusar runt i kroppen. Som rädsla för vad som kan hända den lille/lilla och man ständigt kollar så den andas.
Som den där överväldigande kärleken man känner och som gör att man stundtals bara ligger där och snusar och tittar och inte kan sova för att det är så STORT.
Allt det gör att man sover mindre än innan man fick barn. Men Jonna - jag vet ju hur jobbigt du haft det med nattsömnen (hade själv megasuperfoglossning med sviter av den fortfarande, tre år efteråt) och låg sömnlös natt efter natt. De där tupplurarna på dagen som jag plötsligt kunde ta under sena graviditeten var sååå välkomna. Det var bara så jag menade, inget annat.
Önskar er allt gott, all lycka!
(och Anonym - är det något jag kan lova så är det att INGA barn är vakna 24 timmar om dygnet och skriker!!!)
Jag säger bara sov.... sov sov sov sov och åter sov!
Tips bara sådär....
trasselelin
Skicka en kommentar