växande hörn av hopp

Redan en ny dag egentligen (och bara en från 37+0). Men eftersom jag sitter här och ännu bara håller på och avslutar den gamla, får vi låtsas att vi är inne på den 159:e fortfarande.
Denna förbaskade förkylning som jag ett bra tag vägrat tillträde till kropp min har lyckats smita in på något sätt. Har varit riktigt hängig idag. Dock ingen feber, men då går jag ju på en liten alvedondos mest hela tiden.
Hursom så ska jag fortsätta vägra och ignorera så gott det går. Kanske fattar den vinken och sticker till slut.

Idag var vi en sväng till Babyproffsen (inte så smart med tanke på snuvan) och köpte ett babyskydd att ta hem bebis i. Kändes häftigt och samtidigt jättekonstigt och oerhört... ja nästan övermodigt och lättsinnigt att bära hem kartongen. Som om vi kaxigt förutsätter att bebis ska med från BB. Vi hoppas ju såklart stenhårt och försöker också lite självsäkert tro att nu ska det banne oss faktiskt gå bra med. Fast samtidigt vågar vi inte riktigt gå hela vägen som att tex packa upp lilla liggdelen och kvittot har vi lagt i ett bra ställ, ifall... ett fruktansvärt ifall. Det där ifallet gillar jag inte och det stör så väldigt i alla andra goda och fina tankar om framtiden som just nu bör tänkas.
Hörnet av hopp växer sig åtminstone allt större med ännu ett lådtillskott och det är väl en väldigt god konkret "gärning" hos oss.
På tisdag kommer mina föräldrar som ska hjälpa till att rensa lite där och sprida det vackraste av hopp även till andra ställen. Ser mycket fram emot det! Då kommer också vagn och vagga och även om det nog blir väldigt tufft med massa färdiga förväntansfulla möbler och ting i hemmet (ifall) så känns det ändå som en mycket viktig del i min positiva uppladdning.

Nu ska vi lägga oss Mini och jag. H*n är en kvällsmänniska liksom mamma och buffar järnet medan jag tuggar nattmacka.

God natt och varma kramar.