dag hundratrettiosju -odla din urin

Väntar på att ägg.
Har sovit rätt ok i natt. Lyckats sova fyra timmar i sträck och därmed samla lagom gammalt kiss i blåsan att lämna över till BM idag. Hoppas det är som det ska.

För två och ett halvt år sen, efter Dante, pratade vi med klinikchef och överläkare på KK i Norrköping om varför man inte som gravid lämnar urinprov på odling i Sverige, när det bevisligen i det tillståndet är lättare att få bakterier och infektioner, som inte alla gånger ger symptom men som kan vara rent livshotande för barnet i magen.
Det var på gång då.
Kanske.
Sa de.
Ändring i rutinerna.
-Att införa urinodling som standardprocedur för alla gravida kvinnor, som det är i många andra länder runt omkring oss, just för att man ska slippa risken att förlora bebisar när det så lätt kan undvikas.
Inget verkar ha hänt.
Det är olika besked runt om i landet.
I vissa (ett fåtal) landsting tar de det här på allvar och tycker att hellre en odling för mycket än för lite, medan både läkare och barnmorskor i andra (alldeles för många) med bestämdhet och fullständigt felaktigt hävdar att urinvägsinfektion INTE är farligt och att GBS har de flesta kvinnor alltid i kroppen, men det inte innebär någon fara för någon etc...
Oftast är det tack och lov så, helt ofarligt, men det kan också döda.
Tidiga och många sammandragningar är många gånger de enda symptomen på infektion. Om du som gravid upplever dessa, KRÄV att få lämna en odling! Ta inte ett nej från din BM som kanske försöker vifta bort det som helt normalt. Köp ett provrör på apoteket, fyll på med morgonkiss och ta med och lämna det till henne. Kanske visar odlingen ingenting, jättebra i så fall! Kanske visar det på något och då bör det behandlas.
Kvinnor som har eller har haft GBS-infektion i graviditeten bör få antibiotikadropp under förlossningen, så att bebis inte smittas. För det är den nyfödda som riskerar dö och eller drabbas av någon annan allvarlig biverkning som blodförgiftning eller hjärnhinneinflammation.
Förut hette det att "bara" 10-15 barn i Sverige årligen dog och att det därför (en krass egen tolkning) inte ansågs som något att använda resurser till.
I andra (i-) länder var dödligheten större. Kanske, antagligen för att man räknade barnen i enlighet med WHO riktlinjer från v 22 och inte som här från v 28.
Nu är lagen ändrad.
Även i Sverige blir barn sedan förra året barn i v 22 (en lagändring som det talats väldigt lite och tyst om) och således kommer den förut så ofta omtalade och låga barndödligheten i landet öka markant också här.
Kanske kommer då Sverige till sist att inse allvaret i det här och förstå att det faktiskt är små bebisars liv som står på spel och börja närma sig resten av världen även i vårdfrågan kring detta.
Jag hoppas.

Nu ska jag åka och lämna mitt kiss.
Hörs sen.