Har fått höra att ET-dagen, dvs embryo transplant, då jag fick Mini i mig, i tisdags, min födelsedag, inte räknas, eller räknas som dag NOLL. Alltså åker jag rutschkana (vilket lustigt ord när man ser det skrivet sådär) bakåt en hel dag och i mina mått mätt är det en mindre evighet.
Rutschkaneturen gör så jag landar med rumpan före på ruvardag fem idag. Vilket såklart är hur mycket som helst mindre än sex! Vilken tid detta tar. Fast samtidigt är det ett rätt skönt läge att befinna sig i, det här att inte-veta-men-ändå-hoppas-läget, för jag hoppas stenhårt och hopp är positivt, alltid. Med varenda en av mina egna celler hoppas jag att liten cellklump till Mini fastnar och stannar!
Jag vann förresten på oddset igår. Två noll till Portugal och jag visste det. Fast samtidigt förlorade jag på systemet jag hade knåpat ihop till första matchen så jag lär gå back ändå. Men det spelar mindre roll. En vinst är en vinst, och jag vann en!
1 kommentar:
Jag räknar dagarna med dig och förstår att det måste kännas hemskt långsamt alltihop!! Det gör det för mig och då är jag bara en utomstående som hoppas, hoppas och hoppas för er skull! Grattis till vinsttippandet! :-)
Skicka en kommentar