fredag 19 december 2008

no more julshopping och lite tankar om rullning

Det har tagit sina timmar att någorlunda återhämta mig efter julruschen. Herregud vad hemskt det var! Ett stort tack till Vicky som knuffade runt kolossen med varsam hand och Jess som var med som moraliskt stöd. Lite kul kanske det var också. Kanske. Lite. Pyttelite. Men fler gånger blir det nog inte. Såklart var precis alla andra ute också, vad hade jag väntat mig? Helt omöjligt att komma fram och se saker på hyllorna från där jag satt och när vi sen skulle rulla vidare var nackspärr ett faktum för man fick hålla ett öga på folks fötter hela tiden. Att plötsligt tvärstanna mitt i steget och byta håll verkar vara årets melodi och kommer man åt fossingarna på någon tant på jakt då (hände en gång) blir blängandet långt och ilsket, hur mycket förlåt, förlåt man än försöker sig på. Stackars Vicky hade fullt upp med att skjussa mig och samtidigt göra sitt bästa för att parera alla som inte ville se annat än sig själv och skyltfönster.
Hade en viktig sak på min lista (julklapp till M) och såklart fanns den inte att hitta någonstans. Norrköpings city är väldigt kasst på många sätt måste jag motvilligt medge och fortsätta med en suck om att man borde haft bil... ja och kunna köra den också. Note till nästa år.
Fick ändå tag på ett par andra grejs så helt tomhänt kom jag inte hem.


Några löst ryckta synpunkter på detta med att rulla i stan.
(fallstudie: Norrköping)
-Alla gator lutar. Tänker man inte på när man går, men i stolen blir det påtagigt och säkert ännu mer så när man rullar fram sig själv.
-Dessutom har kommunen valt att pynta dessa gator med metervis av ojämna kullerstenar med jämna mellanrum. Snyggt? Nä inte värst om man frågar mig. Och det gjorde jag just.
-Nästan alla kortläsare jag nyttjat, från Konsum till apoteket, har jag omöjligt kunnat se skärmen på och då sitter jag ändå på en extra kudde. Lite tröttsamt att behöva fråga och få stegvis hjälp om hur man ska gå vidare, när trycka kod, ok etc.
-Små men vassa och plötsliga trösklar vid in och utgångar till galleriorna och in i vissa affärer. Tex in på Domino från Repslagaregatan. Ger en känsla av slarv och ofärdighet.
-Hiss till bottenplanet i samma nämnda galleria är så välgömd att Sherlock hade fått fråga sig fram.
Varför? Är det inte tänkt att även kunder med barnvagn, rullator eller rullstol mfl ska kunna handla också där? Osar dålig affärsidé lång väg.
(Igår hittade vi den efter att ha vandrat runt nästan två varv och till sist frågat personal i närliggande affär som något motsträvigt avslöjade den stora hemligheten om hissens vara bakom ett dolt hörn.)

Nu ska jag knapra saffransbiscotti som varken är kladdigt eller runt och därför väldigt välkommet in i munnen och magen på mig!

Ha en skön kväll.

2 kommentarer:

Helena sa...

T o m när man "bara" går med barnvagn så blir man plötsligt medveten om många hinder som måste vara ännu mer oöverstigliga i en rullstol. Min egen hemstad är väl "sådär", finns rätt gott om hissar, men många affärer har omotiverade trappor och höjdskillnader.
Vet inte om det är representativt för hela Finland, men när vi nyligen tillbringade en weekend i Uleåborg så var det _mycket_ framkomligare med barnvagn i centrum.

Fritt ur hjärtat sa...

Jag ska äta lunch med ordförande i tekniska nämnden i min stad. Han frågade om jag hade lust med et, mina iaktagelser under året i rullstol ville han gärna ta del av!
Tänk om jag kan göra bara en enda sak som innebär förändring:-)