onsdag 5 november 2008

tack... eller jag är glad idag...

...för varje gram vår älskade Mini väger!
...för att jag fick komma hem från sjukhuset och se mina TV-favoriter ikväll.
...för låten i vinjetten till True Blood. Sååååå bra! Snurrar på repeat i skallen och jag bara gungar med. Jace Everett sjunger och det låter som en skön blandning av Johnny Cash och Chris Isaak. Så bra, så bra, så bra! Måste hitta en CD med den låten.
...för att våra hårbollar är så söta, fina och mjuka.
...för att det snart är en ny dag och då kommer Marcus hem igen.

Tack också till er idag! För stöd, tummar och för att ni finns!

God natt.

10 kommentarer:

Anonym sa...

youtube är din bästa vän:
http://www.youtube.com/watch?v=vxINMuOgAu8

finnjonna sa...

plutt: Gick inte att se det där...

Anonym sa...

Åhhhhhh vad glad jag blir! Tänk att Mini växer!! Förstår att du blir slut fysiskt och psykiskt. Men du är en SISU som kämpar. Vila ordentligt idag.
Kramen

Gunilla sa...

Jonna, om du gillar änglar så delar jag med mig av lite änglabilder på min blogg idag...(passagen)
Välkommen!

Kram Gunilla mamma och änglamamma

Anonym sa...

Hade mini gått upp något på kontrollen???
Skönt att allt är så bra med er, förstår att det är långtråkigt och trist att vara sängliggandes hela tiden. Men det är verkligen värt mödan och jag håller både tummar och tår att du och marcus snart får ert efterlängtade lilla barn.

Önskar ingen, inte min ens min värsta fiende det ni får gå igenom.
Tänker ofta på er.
Kramar

Anonym sa...

Tror introt finns på http://www.trueblood.se också.

Anonym sa...

Hej Jonna och Marcus.
Jag har följt era båda bloggar en tid tillbaka. Vi blev gravida några veckor senare än er i somras, och har hoppats så att allt ska gå bra för er. Förra veckan vi vi reda på att vår Mini i magen hade somnat in. Han blev sjuk på något sätt, vi vet inte varför ännu, kanske får vi veta framöver. I helgen kom han till oss, och jag lever fortfarande i chocken. Ska jag verkligen aldrig få träffa honom? Kan det vara sant?
Jag vill tacka dig för allt fint du skriver Jonna, och för att Marcus verkar vara en av de klokaste männen vi har i detta land. Jag följer era liv på avstånd och hoppas på all lycka för er, och att er bebis ska komma ut levande, frisk och knubbig.
Jag har beställt Marcus bok, Svarta Vykort, och hoppas på att den kan ge mig lite tröst. Är så fruktansvärt ledsen.

Sköt om er, ni är så fina båda två.
Många kramar från Annelie.

Anonym sa...

Överraskning väntar i mejlen! :)

Anonym sa...

Tjingeling. Ja har inte följt din blogg tillräcklit länge för att få nån uppfattning om hurvida du tycker om att läsa eller inte (men tillräcklit länge för & va fullkomligt beroende av din blogg, din styrka, din a coola bilder & ditt härliga sätt att skriva =) )
Men iaf, om du vill ha ett tidsfördriv så kan jag rekomendera en bok som är svår att slita sig ifrån. John Grogans "marley & jag". Helt underbar bok =)
kram

finnjonna sa...

våran värld: Vi har aldrig fått en uppskattad vikt förut så det var första gången. Men till nästa gång om ca en månad hoppas vi h*n ökar rejält!

Annelie: Jag blir så ledsen för er skull. Beklagar verkligen förlusten. Så orättvist och fel... Hoppas ni får svar på vad som hände. Tjata på dom så myckt ni orkar ifall det går trögt. Kan göra det ibland...
Hoppas ni fick möjlighet att säga hejdå till eran lille kille och om ni ska ha en minnestund så är mina tankar hos er då.
Vet inte om du varit på familjeliv.se men där finns forum som man kan prata om detta och få stöd och tröst. Gud vet att det behövs nu.
Varmaste kramarna från mig till dig och hela din familj.
/Jonna